Mitt svar på detta har fått många svar i ett, då de asiatiska språken i sig är väldigt komplicerade. I koreanskan har jag exempelvis pekat ut deras strikta hierarkier i tilltalet till olika människor. Man måste med andra ord veta vilken relation man har med personen man tilltalar. Är det din chef, din svärmor eller kanske ett syskon? Bekanta eller nära vänner? Relationen har en stor betydelse och om du vet dessa hierarkiregler så mottags du med respekt.

Precis som att varje relation har ett visst tilltalssätt, så har det engelska namnet en viss funktion i språket gällande detta. Om du exempelvis har internationella relationer, såsom att du är en affärsman eller liknande så introducerar du dig själv med ett engelskt namn. Detta för att skapa mindre förvirring av uttalet av namnet eftersom att om namnet uttalas fel så kan det betyda något helt annat. Det är även där för att skapa respekt parterna emellan. För dem så skulle det exempelvis kännas konstigt att en person under chefen skulle kalla dem med dess hela namn. Det är nämligen respektlöst och ohyfsat. Så det engelska namnet fungerar som en titel, vilket därmed blir att man visar dem respekt.

När det gäller artister och skådespelare så är det ett sett för icke-asiatiska personer att lättare komma ihåg deras namn.  Jag brukar vanligtvis ha problem att komma ihåg karaktärers namn i koreanska och taiwanska dramor och refererar istället till dem med smeknamn. Hur lätt är det att exempelvis memorera Wang Dong Cheng än Jiro Wang? I japanska dramor tycker jag dock att det är desto lättare, eftersom deras namn inte är trestaviga.

De olika asiatiska länderna har dock detta system i olika stor omsättning. I Kina är det en stor del i deras vardag och det anses konstigt om man inte har ett engelskt namn, förutom sitt kinesiska. I Korea används det om det enbart anses nödvändigt. Japan är dock det asiatiska land som inte har alternativa engelska namn.

Originaltitel: 옥탑방 왕세자 (oktapbang wangseja)

Genre: Komedi/Romantik/Drama/Sci-fi

Episoder: 20

Varje episods längd: 70 min

Utgivningsår: 2012 (21/3-24/5)

Land: Korea

I rollerna: Park Yu Cheon, Han Ji Min, Jeong Yu Mi

På Seouls gator dyker det plötsligt upp en väldigt konstig ung man, klädd som Joseon dynastins kronprins. Han är vilse och förvirrad och är i själva verket det han ser ut att vara - Joseons kronsprins! Han har nämligen rest till framtiden med sina följeslagare, varpå han träffar Hong Se Na, som ser ut precis som kvinnan han älskar.

Enjoy!

Originaltitel: 내 남친은 뱀파이어

Komplicerat? Well, I think so too.

FRUSTRERAD!

Har ni för övrigt lagt märke till min fascination av olika ansiktsuttryck? I like 'em! ♥

Originaltitel: ホタルノヒカリ

För några dagar sedan den 10 februari släpptes äntligen spelet Catherine till oss i Europa, till skillnad mot 17 februari 2011 i Japan. Det är ett pusselspel och dejtspel med ett horrortema som kan spelas på Playstation 3 och Xbox360.

Man spelar som karaktären Vincent Brooks som börjar få mardrömmar efter att han är tveksam över sin flickvän, Katherine, och hennes prat om giftermål. Allt blir dessutom mer komplicerat efter att han träffar en annan tjej Catherine (med C) och börjar strula med henne. Detta komplicerade liv visar sig också i mardrömmarna som blir hemskare efter det.

Jag själv har spanat in spelet lite och måste säga att jag faktiskt gillar det, trots att jag bitvis får nypa mig i kinderna av dess sexistiska framtoning. Men just pga att det är så spännande, så lägger jag mina kommentarer om det på hyllan ett tag.

Det som får mig mest insugen i spelet är dess handling och fina animering - en blandning av 3D-animering och animeklipp. Med handling menar jag här vad allting som händer i hans liv innebär för honom själv på ett mer psykologiskt plan. Dessutom gillar jag blandningen av detta pussel som man får göra i Vincents mardrömmar, medan man spelar något som är snarlikt The Sims under hans vakna timmar. I Vincents mardrömmar klättrar man uppför stora trappor, som jag tror representerar hans val han måste göra i det verkliga livet. Innan man klättrar dessa trappor finns det en "viloplats" varpå man träffar andra män som visas för Vincent som antropormofiska får. Man pratar med dem och påverkar därmed deras handlingar under Vincents vakna timmar. För allt som man gör påverkar nämligen det som sker i hans liv.

Spelet riktar sig dock till en mer manlig publik, med tanke på dess tema och handling, men jag tycker att den var underhållande nog och kan varmt rekommendera den till alla.